Jag var
öppen för att prova olika material, men relativt tidigt i processen hade jag
också tankar på att använda mina Barbiedockor i arbetet, men hade inte klart
för mig på vilket plan.
Resultatet
blev till sist två korta filmer, en med dockor och en med lera.
Dock-animation
Eftersom
Barbiedockan varit föremål för otaliga diskussioner angående bl. a. kvinnoideal,
så tvekade jag ett tag inför att överhuvudtaget använda dockorna, för vad säger
de om mig?
Jag upplever
ofta att man automatiskt förväntas ta ställning mot Barbiedockan…
Min
personliga åsikt är att det är ett förenklat synsätt på problematiken att skylla
idealen på en docka!
Så småningom
beslöt jag mig ändå för att använda dockorna, men bestämde mig helt enkelt för
att visa kläderna då jag tycker de är inspirerande till färg och form, och för
att få till en genomgående rörelse, och det hela mynnade ut i en slags lekfull
modeparad.
Funderade naturligtvis
under arbetets gång på vad andra kommer att se i animationen?
Dels med
tanke på ovanstående, men också för att jag var rädd att för personer utan
intresse och kunskap om dockorna, så kanske animationen inte utrycker något
alls?
När jag så
skulle lägga till musik provade jag några olika stycken för att se ifall, och i
så fall hur de påverkade animationen. Valde sedan utan minsta tvekan stycket
”Cirkus” (från multimediabyrån) som jag tycker förstärker det redan lite löjliga
och barnsliga. När jag dessutom döpte filmen till ”modecirkus” tycker jag att
man associerar till att modevärlden ofta är rätt galen, som en enorm cirkus.
Responsen
blev också det jag själv tänkt; att man funderar över hur modet påverkar, och
över slit-och-släng samhället där vi ofta har mycket mer kläder än vi behöver… och
filmen skulle mycket väl kunna vara en introduktion när vi arbetar med dessa viktiga
frågor i skolan.
Någon tog som
väntat också upp frågan om skönhetsideal; att dockorna är så smala, detta kan
man naturligtvis också diskutera även om jag egentligen inte tycker att mitt ”verk”
i huvudsak fokuserar på detta.
Flera
personer sa att ”man blir glad”; det tolkar jag positivt och tänker att den kanske
ändå var lite rolig att titta på?
Jag fick
också frågan varför dockorna alltid var ensamma, varför de inte dansade med
varandra?
Jag
funderade på detta i efterhand… och insåg att jag undermedvetet tänkt på
dockornas rörelsebana som en och samma; de avlöser varandra i ett förvandlingsnummer
där de byter kläder och utseende med korta intervaller, och det är kanske just det
som ger associationen till konsumtionssamhället?
Utifrån de
intentioner jag hade, har jag ingen direkt idé om vad jag skulle gjort
annorlunda.
Ler-animation
I ler-animationen
utgick jag från färgcirkeln, också här på ett lekfullt sätt.
Jag arbetade
medvetet relativt snabbt med denna animation, jag var inte lika noggrann i
hantverket och inriktad på detaljer som jag oftast brukar vara… anledningen
till detta var att jag såg det mer som ett prov på hur man kan göra med enkla
medel. Jag skulle naturligtvis ha kunnat göra den ”snyggare”, men tycker ändå
att den blev ok.
Tycker även
här att musiken i hög grad medverkar till helhetsintrycket.
Även här var
en reaktion att ”man blir glad”.
En annan var
att filmen kan användas för att introducera färglära.
Ja, det är
kanske inte så mycket mer man kan säga om den… själv tänker jag på lekande barn
när jag ser den, men jag kanske tolkar in för mycket? J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar